Close Search

Type your search terms above and press return to see the search results.

comment 0

Min kandidatur till Partiledare för Piratpartiet

Först vill jag säga att jag är väldigt glad och lite tagen av alla nomineringar och allt stöd jag fått från medlemmar och olika delar av partiet inför partiledarvalet på söndag.

Jag har haft tid på mig att tänka. En kväll i början av juli vid bygdegården utanför Visby som vi hyrt under Almedalsveckan sa Magnus “Kom, vi tar en promenad”. Han berättade att han skulle bli pirat på riktigt, att han skulle ut och segla på de sju haven. Det innebar att han inte tänkte ställa upp för omval. Jag kanske borde ha sett det komma, men ska jag vara ärlig så väntade jag mig inte det alls.

Min första tanke när Magnus hintade om att jag borde kandidera var “Det går inte!”. Jag driver redan ett sidoprojekt turned into startup utan några direkta inkomster i nuläget, och att ha två obetalda engagemang, där jag i båda är ytterst ansvarig, och samtidigt behöva hitta en tredje sysselsättning som jag kan leva av, det kändes inte praktiskt möjligt.

Men nu är det ju så att det finns en mängd andra vinklar att se på den här möjligheten än huruvida den är praktiskt möjlig eller ej. Framförallt insåg jag, ju mer vi i styrelsen och i AU diskuterat och planerat hur vi går vidare från två tuffa val som inte gått vår väg mot betydligt starkare resultat om tre år, att jag har en mängd tankar och ideer om vad vi behöver göra och är otroligt sugen på att ta dem från idéer till handling, tillsammans med er naturligtvis. Så varje gång jag sa till mig själv att “det går inte” sa min hjärna “men jo, kanske”.

Det går att ta sig förbi praktiska hinder, men de utgör ändå en begränsning, i det här fallet av min tid. Jag vill att ni ska vara medvetna om det när ni lägger er röst. Partiet är inte partiledningen utan medlemmarna, och jag kommer behöva mycket hjälp från er för att vi ska ta oss framåt.

Piratpartiet behövs i Sverige idag. Nästan varje dag talas det om offentliga IT-haverier, olika former av filtrering och censur, matchningsproblem på arbetsmarknade till följd av digitalisering och automatisering, och inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter. Vårt problem är inte att vi är inaktuella eller våra frågor ointressanta, utan att vi inte har manskap nog att springa på alla bollar och inte tillräckligt genomarbetad kommunikation för att skära oss igenom massan av politiskt snömos och ta täten med ett tydligt budskap.

Om jag blir vald till partiledare kommer mitt fokus ligga på två saker:

  1. Att öka medlemsantalet runtom i landet och aktivera medlemmar i politiska samtal.

De allra flesta blir inte medlemmar för att inaktivt iakta, och inte heller för att “jobba” för partiet på olika uppdrag, utan för att delta i politiska samtal och en rörelse med idéer och visioner att ta samhället framåt. Så låt oss mötas i de samtalen, både fysiskt och digitalt. Och låt oss välkomna fler in i dessa samtal.

  1. Att utveckla och förtydliga vår kommunikation och sätta den i ett sammanhang, ett narrativ.

Vi behöver formulera vår egen “världsbild” och äga vår problembeskrivning: vilket samhälle står vi i idag, vilket samhälle vill vi se, och hur kommer piratpolitik att föra oss från det tidigare till det senare? Dessutom behöver vi bygga relationer med organisationer och individer som delar vår problembeskrivning och våra värderingar, för att skapa förtroende och bygga fler plattformar att nå ut.

Fokus nummer två är ett arbete som kommer ledas av styrelsen, naturligtvis med input från medlemmarna. Fokus nummer ett är där jag verkligen behöver er hjälp, och jag tror de flesta av er vill vara delaktiga i detta. Ofta handlar det om att våga ta initiativet att samla pirater på orten för samtal över en kaffe eller öl, eller frigöra lite tid för att arrangera ett seminarium och bjuda in en intressant gäst, eller skriva en debattartikel till lokaltidningen, ensam eller tillsammans, eller så lite som att prata om piratfrågor med en vän. Gör vi alla något så kommer mycket att hända.

Vi har idag ett stark politiskt program som räcker mycket långt, och ett principprogram som ofta ger svar där vi inte har sakpolitik. Däremot finns det att behov att stärka upp inom vissa områden, där vi förväntas ha tydligare svar. Vi har i styrelsen pratat om fyra politikområden där vi vill sätta igång arbetsgrupper för att genom öppna processer utveckla vår politik. Det handlar preliminärt om skola, vård och omsorg, miljö och klimat samt ekonomisk politik. Flera av dessa är också relevanta på lokal nivå, och politikutvecklingen här kan vara stöd för er medlemmar runtom i landet i framtagandet av kommunpolitiska program till kommunvalen 2022. Naturligtvis är det som alltid även välkommet att ni medlemmar själva tar fram motioner och driver politik inom de områden ni brinner extra mycket för.

Piratpartiet har historiskt lidit hårt av inre konflikter. Jag anser att det är värdefullt att vi har medlemmar med en mängd olika åsikter, det kan ge de mest utvecklande samtalen och innovativa idéerna. Däremot kräver det att de som deltar i samtalen är beredda att lyssna, är ärliga men också har ett respektfullt beteende, speciellt eftersom vi alla gör det här helt på volontärbasis; vi har alla valt att bidra till partiets arbete för att vi delar vissa centrala värderingar och visioner. Jag kommer göra vad jag kan för att skapa ett klimat där våra olikheter skapar värde snarare än konflikt. Det jag önskar av er är tolerans med varandras olikheter, och att ni är ärliga mot mig i hur jag kan förbättra mitt ledarskap (om jag blir vald).

För mig är vinst i val inte ett mål i sig självt, även om det är en bra måttstock för framsteg. Jag är engagerad i partiet för att jag delar Piratrörelsens analys av samhällsutvecklingen i och med digitalisering, automatisering och internets utveckling. För att jag delar synen på kunskap och evidens som centrala vid  policyutveckling, för transparens och öppenhet som viktiga värden, för rätten till kunskap och att kunskap är en förutsättning för utveckling, för inställningen att uppskatta olikheter och att allas röster ska få höras även om man inte gillar dem, och mycket mer ur vårt principprogram. Målet för mig är att dessa principer och dess sakpolitiska konsekvenser får fäste i folks medvetande och så smånginom slår igenom i politiska förändringar, i lagar, budgetar och satsningar. Jag vet att vi kan leverera ett politiskt ledarskap för den digitala tidsåldern. Den osäkra variabeln är tiden det tar tills att det ledarskapet blir tydligt för allmänheten. Men låt oss då fira varje litet framsteg på vägen dit: varje gång vi ändrar någons syn på partiet, varje ny medlem, varje lärdom på vägen.

Tillslut når vi fram.

Oavsett om jag får just din röst på söndag eller ej, så ser jag fram emot att fortsätta ta det här partiet framåt tillsammans med dig.

comment 0

Vi är Framtiden – de flesta har bara inte insett det än

     1. EU-valet gick sämre än vi hoppats, för svenska Piratpartiet

Vi visste att det var en gigantisk utmaning att nå 4% och ett mandat, men att rösterna skulle landa runt 0.6% är både sämre än vi trott och hoppats. Tough luck, vi får lära oss av det, gå vidare och bli bättre.

     2. EU-valet gick bättre än någonsin, för Europeiska Piratpartier

Det som gläder oss nu är att det här är det bästa valet någonsin för Piratrörelsen. Tjeckiska Piratpartiet landade på 14% och tre mandat, och tyska Piraterna höll kvar sitt. Det betyder att vi har fyra pirater i Bryssel, dubbelt så många som någonsin tidigare och en fyrdubbling från förra mandatperioden. Vi Europeiska pirater gick till val på ett gemensamt program, och ni som röstat på oss kan se er representerade i EU-parlamentet av våra tjeckiska och tyska kollegor.

Vår toppkandidat Mab (Mattias Bjärnemalm) kommer jobba kvar i Bryssel som tjänsteman och fortsätta arbeta bakom kulisserna för att stärka piraterna i EU och driva igenom förändring för starkare mänskliga rättigheter i den digitala eran, för politisk transparens, och mot korruption. Han kommer dessutom sända live varje vecka via Pirat TV, så att ni får kontinuerliga uppdateringar inifrån parlamentet.

3. Trots gårdagens resultat är Piratpartiet på väg framåt

Jag blev medlem i Piratpartiet strax innan riksdagsvalet 2014. Jag hade slutat läsa nyheter helt, för det knöt sig i magen av att se all smutskastning och den totala avsaknaden av politiska visioner. Men så av en slump damp jag in på ett blogginlägg av dåvarande partiledaren för Piratpartiet Anna Troberg, och det vände allt för mig. Helt plötsligt var det någon som såg samhällsutvecklingen som jag såg, någon som ville något själv, som hade bra värderingar och kopplade dem till konkret politik, som hade framtidstro. Jag blev medlem samma dag, men efter valet blev det tyst från partiet. Anna Troberg avgick, halva styrelsen likaså pga interna konflikter och besvikelse, all aktivitet i partiet stannade av, vi stod utan partiledare i nästan ett år.

DET var botten.

Det var fyra år sedan. Sedan dess klättrar vi uppåt. För tre år sedan fick partiet en ny partiledare i Magnus Andersson. Medlemsmötet rev upp ALL sakpolitik och började om med bara kärnan, vårt principprogram. Ett halvår senare kandiderade jag till styrelsen utan att egentligen ha varit aktiv i partiet över huvud taget. Min tanke var att jag har styrelseerfarenhet, och kan bidra organisatoriskt och strategiskt. Jag blev invald. Aktiviteten i partiet var minimal men det rullade. Vi började bygga upp sakpolitiken igen, lite i taget. Men istället för hundratals aktiva som tidigare var vi ett tjugotal, knappt. Men vi byggde vidare, för vi visste att vår politik, våra värderingar och våra visioner var relevanta och viktiga, och vi såg piratrörelsen växa internationellt; i Tyskland, på Island, i Finland, Luxemburg och Tjeckien tog pirater platser i kommuner, regioner, nationella parlament och Europaparlamentet.

För två år sedan klev Mattias Rubensson in som partisekreterare och det är helt overkligt vilken motor han har varit och är för organisationen. Mycket tack vare honom, och Magnus, lyckades vi över huvud taget ställa upp i riksdagsvalet i höstas. Och de sista veckorna innan valet fick vi en tillströmning av medlemmar och aktivister som vi lyckades hålla aktiva och som varit grunden för den betydligt starkare kampanj vi drivit nu till EU-valet. Går vi ner på komunnivå är det tydligt att i de kommuner där vi har en stark lokalförening, ett gäng pirater på plats som syns och hörs, där har vi presterat betydligt bättre än riksgenomsnittet. Det vi behöver göra nu är att tålmodigt fortsätta bygga gräsrotsrörelsen.

För även om inte så många har insett det än så är vi framtiden.

Min önskan nu är att alla ni som röstat Pirat, och känner er nedstämda över resultatet, att ni aktiverar er i partiet, hjälper oss bygga upp den organisation vi behöver för att på riktigt ta plats i samhällsdebatten. Det är ni som är partiet, och varje samtal, varje artikel, varje ny värvning, varje kreativ idé, varje insats är en pusselbit i att vi blir det ni vill att Piratpartiet ska vara. Vi är våra medlemmar, och vi syns och hörs om våra medlemmar syns och hörs.

Vi har massor av intressanta projekt på gång framåt.

  • Pirat TV kommer fortsätta efter valet, det kommer ändras lite, breddas och få ett tillskott genom Mabs LiveFromTheEP-sändningar. Gå med i vår discord för att bidra eller tipsa.
  • Vi har ett grymt program för Almedalen, där bland annat Tjeckiska Piraternas nya MEP Marcel Kolaja är färdig gäst, samt Ville Sirviö från Estniska (nu nordiska) projektet X-roads som möjliggör interoperabilitet inom offentlig IT. Vi hyr en hel bygdegård utanför visby där alla pirater är välkomna att crasha.
  • Det planeras att starta en oberoende pirat nyhetssida som lyfter de viktigaste frågorna i ett digitalt, frihetligt och medmänskligt samhälle. Vill du skriva? Koda? Designa? Prata? Organisera? Tycka? Maila mig.

Oavsett dina kunskaper och intressen finns det helt säkert sätt för dig att bidra och delta i dessa och andra aktiviteter, eller starta upp en lokalförening i ditt kvarter. Det är bara ett par knapptryck bort.

Vi representeras nu i EU av fler pirater än någonsin tidigare, vi växer internationellt, och vi växer långsamt men stadigt i Sverige. Jag har tålamodet och viljan att bygga vår rörelse starkare, för att lyfta några av vår tids mest avgörande samhällsfrågor till den plats de förtjänar i debatten. Med din hjälp ökar vi chanserna att lyckas.

 

Katarina Stensson
Vice Partiledare
Piratpartiet

comment 0

Vi kräver bättre skydd mot cyberhot

Häromdagen skrev jag och Piratpartiets #7 på EU-listan Maj Stenmark om cybersäkerhet i ny teknik. Läs nedan eller orginalposten här.

—————————————————————————————————————————————–

DEBATT. Vaga samordningsinsatser räcker inte för att garantera cybersäkerhet. Det behövs konkreta åtgärder för att skydda medborgare från digitala hot, skriver Piratpartiets EU-kandidater Katarina Stensson och Maj Stenmark.

I Socialdemokraternas valplattform till EU-valet omnämner de varken internet eller digitalisering. Men i en artikel i NyTeknik går de nu ut och försöker profilera sig på området cybersäkerhet. Inrikesminister Mikael Damberg säger att “cyberhotet är en av vår tids mest komplexa säkerhetsutmaningar”. Partiets toppkandidat betonar vikten av konkreta åtgärder och föreslår därför att EU ska inrätta ett cybersäkerhetscenter.

Men vad ska centret syssla med och vilka principer ska styra deras arbete? Det är oklart hur Socialdemokraterna ser på cybersäkerhetens specifika utmaningar. Det enda som framkommer är att centret ska ”hantera hot” och ”göra riskbedömningar” för att kunna ”upptäcka, stoppa och förebygga cyberattackar och desinformation”. Här märks det att Socialdemokraterna inte är ett parti som faktiskt tar digitalpolitik på allvar.

De som är kunniga om säkerhet i det digitala rummet vet att det är två helt skilda problem att försöka säkra innehållet i informationsflöden – till exempel att förhindra spridning av desinformation – och att säkra flödena i sig – till exempel att förhindra avbrott till följd av cyberattacker. Två utmaningar som kräver helt olika lösningar.

Läs mer: Socialdemokraterna: EU behöver ett center för cybersäkerhet

Som piratpartister utgår vår cybersäkerhetspolitik alltid från medborgarens säkerhet, till skillnad från Socialdemokraterna. Vi anser att följande tre åtgärder är avgörande för att garantera medborgares säkerhet.

1. Minimera datainsamling

Ett av de vanligaste problemen för vanliga medborgare när det kommer till cybersäkerhet är olika former av dataläckor. Ju mer data som sparas, desto större risk för läckor. Därför slogs vi för ett hårt krav på dataminimering i GDPR. Socialdemokraterna motarbetade oss genom att introducera generella undantag för företag som tycker det är i deras legitima intressen att lagra personlig data om användare. De har också i regeringsställning valt att inte ge Datainspektionen de resurser de behöver för att utöva tillsyn i enlighet med GDPR.

Slutligen vill Socialdemokraterna återuppta datalagringslagen, som kräver omfattande lagring av känsliga uppgifter om oss medborgare, trots ingen eller ringa samhällsnytta med denna lagring. Det innebär en ökad risk för läckor av medborgares personliga data.

2. Täppa till säkerhetshål istället för att hemlighålla och exploatera dem.

Cybervapen kan användas mot vem som helst, oavsett utvecklarens intentioner. Det innebär att ett virus som utvecklas av till exempel NSA för att hacka kriminellas datorer lika gärna kan kopieras och användas för att ta sig in i vanliga medborgares datorer, med bland annat utpressningar och bedrägerier som följd. Trots detta vill S att polisen ska stötta utvecklandet av sådana cybervapen, bland annat genom förslaget om hemlig dataavläsning.

Vi pirater vill satsa på att hitta och täppa till säkerhetshål i program som används av vanliga medborgare, snarare än att hemlighålla dem för egna syften. Så stärker vi cybersäkerheten för våra medborgare.

3. Stärk den fysiska infrastrukturen och utveckling av fundamentala protokoll.

Det absolut viktigaste vi kan göra för medborgarnas cybersäkerhet är att arbeta förebyggande. Vi behöver stärka den fysiska infrastrukturen, så att den kan motstå angrepp och skicka trafiken runt problematiska punkter. Vi behöver stödja utvecklingen av de fundamentala program och protokoll som ligger till grund för mycket nätanvändande idag, som till exempel Apache, OpenSSL eller PGP. Där kan EU-stöd göra enorm skillnad. Ett sådant program har Piratpartiet varit med och inlett genom vår tyska representant i Europaparlamentet.

Om Socialdemokraterna vill vara med på Piratpartiets tåg mot ett säkrare digitalt samhälle så välkomnar vi dem ombord. Om inte så har medborgarna möjlighet att välja representanter som både förstår digital säkerhet och arbetar för medborgarnas bästa genom att rösta på Piratpartiet i EU-valet nästa vecka.

Katarina Stensson, tek.lic. i fysik samt kandidat till Europaparlamentet för Piratpartiet

Maj Stenmark, Doktor i Datavetenskap samt kandidat till Europaparlamentet för Piratpartiet

comment 0

Representation på liv och död

Idag är det internationella kvinnodagen.

En fråga jag anser att vi pratar alldeles för lite om inom jämställdhetsdebatten är det största problemet med bristande mångfald inom tekniksektorn, nämligen att majoriteten av de som skapar produkter som vi alla använder dagligen är vita män.

Då pratar vi alltså om allt från tamponger till datorspel, alla tekniska produkter och tjänster (ja, en tampong är en teknisk produkt som tas fram av bl.a. ingenjörer).

Jag har absolut inget emot vita män, men all forskning och erfarenhet pekar på hur viktigt det är att förstå användaren för att kunna skapa en produkt som är värdefull och funktionell för denna. Chansen att skapa värdefulla produkter för kvinnor ökar om kvinnor är aktiva i att ta fram dem.

Detsamma gäller såklart alla andra grupperingar man kan göra i samhället, inte bara just kvinnor/män.  Det är därför jag skriver mångfald ovan. Man bör t.ex. ha cyklister, fotgängare, bilister och kollektivtrafikanter med i arbetet med nya trafiklösningar, för det är en aspekt av mångfald som är relavant i just det fallet.

Men just aspekten kvinna/man syns tydligt när det gäller t.ex. datorspel, där många kvinnor känner att spelen ur deras perspektiv hade haft större värde om de designats annorlunda. Vi hade med största sannolikhet haft fler kvinnliga spelare om vi haft fler kvinnliga spelutvecklare och speldesigners. Men den här bristen på kvinnor i techbranchen visar sig även på mer akuta, rent livsfarliga sätt, t.ex. när säkerhetsutrusting i bilar är designade för personer av manlig medellängd. Det får direkta konsekvenser i skadestatistiken. Detsamma gäller vid läkemedelstestning eller i prioriteringen av vilka produkter man väljer att satsa på. För läkemedel har det visat sig att man satsar betydligt mer på att ta fram läkemedel mot sjukdomar som är vanliga bland män, än på de som är vanliga bland kvinnor. Hade det kunnat undvikas med fler kvinnor i beslutsprocesserna? Mycket pekar på det.

Vissa påstår att representation inte spelar roll, vilket är en lögn. Representation kan vara skillnaden mellan liv och död i vissa fall, och ofta är det kvinnors liv som får ta smällen när representationen inte finns där.

Det är otroligt synd att många kvinnor väljer bort teknikyrken på grund av fördomar om vad ett jobb inom teknik innebär. Det är tekniksektorn som till stor del kontrollerar vår vardag, genom de produkter och tjänster den skapar. En större mångfald inom tekniksektorn vinner vi alla på.

 

 

 

comment 0

EU är inte bättre än de politiker vi skickar – skicka rätt

Den 26 maj 2019 är det Europaparlamentsval. Mitt i svenskt regeringskabbel ger tanken på det mig lite glädje. I EU-valet spelar vår röst nämligen liiite större roll. EU-parlamentarikerna agerar friare som individer än vad de tillåts göra på nationell nivå. Partipiskan är helt enkelt inte lika stark, och vårt personval har större effekt.

Vi vet hur stor betydelse Piraters närvaro har haft i Bryssel, både genom Amelia Andersdotter och Christian Engström, och senaste mandatperioden genom tyska Piratpartiets Julia Reda. Nu ser det ut som att vi kommer få minst tre tjeckiska pirater i EU, sannolikt en luxemburgs, och förnyat förtroende för en tysk. De tjeckiska piraternas arbete för transparens och antikorruption i sitt hemland kan gott få inspirera EU’s framtid.

Europeiska pirater har sedan ungefär nio månader arbetat tillsammans för att sätta ihop ett gemensamt program för EU-valet 2019, CEEP, vilket står för Common European Election program. Det innebär att pirater från olika EU-länder inte bara kommer samarbeta i Europaparlamentet, utan att vi kommer gå till val på samma politik.

Den del som ligger mig varmast om hjärtat är “Education, culture and research”. Om jag får en plats i EUP är det här jag vill lägga en stor del av min energi. Kunskap växer när vi delar den, och ska inte låsas in bakom paywalls, och möjlighet till utbyten genom utbildning har positiva effekter på både innovation och kulturell förståelse. Dessutom har EU’s satsningar på forskningsfinansiering stor påverkan på Europas framtida utveckling och möjligheter i konkurrens med växande ekonomier på andra kontinenter. Har man som jag jobbat inom forskning vet man hur internationell forskningsvärlden är och hur viktigt internationellt samarbete är för en liten nation som Sverige.

#EUval2019

PS. Vill du hjälpa oss i kampanjen? Hör av dig! katarina.stensson@piratpartiet.se

comment 0

ska man behöva göra allt själv i den här jävla världen

… frågar jag mig mest hela tiden.

Förutom när det gäller matlagning (tack Gustavo).

Men de där stora grejerna. Det finns så många problem i världen, och så många som inte försöker lösa dem.

Några som faktiskt försöker lösa de samhällsutmaningar som de senaste decenniernas teknikutveckling har ställt oss inför är Piraterna, och jag kan inte annat än tacka BigBang för att exakt rätt mängd obalans fördelad på exakt rätt sätt ledde till att jag fann dem för lite drygt fyra år sedan.

Nästa vecka väljer vi vår EU-lista och det var inte svårt att tacka ja till min nominering. Speciellt spännande känns det att få kampanja bredvid Mab, som med sina 10 års erfarenhet från EUP i Bryssel bör vara förstahandsvalet för varje röstberättigad från Trelleborg till Treriksröset som tror på en frihetlig och demokratisk framtid.

Annars kan ni rösta på mig, det går också bra.

Jag kommer kämpa för att politik baseras på kunskap, att vi samarbetar för att kunna göra skillnad på riktigt, och att vi sätter frihet och medmänsklighet främst.

Vill du hjälpa mig i min kampanj? Följ, gilla, dela, dra ihop några vänner och bjud in mig, hjälp mig skriva eller planera kampanj? Hör av dig, det blir kul!

#EUval2019

comments 2

Incitament för fusk i en kunskapscentrerad skola

De finns inte.

Ta bort betygen, ta bort incitamenten för att fuska, eftersom fusk då inte leder till något annat än sämre kunskapsinhämtning för dig själv.

Man brukar nämna 4 syften med bedömning i skolan:

1. Antagning till högre utbildning.
2. Information för att eleven ska veta hur hen ligger till (summativ) och vad som krävs och hur hen ska kunna uppnå kunskapsmålen (formativ).
3. Utvärdering och kontroll av utbildningen/skolan/läraren.
4. Motivation.

Nu ska jag berätta varför betyg inte är en bra metod för bedömning för något av dessa fyra syften.

1. Antagning till högre utbildning.

Det här är den enda punkten där betyg funkar hyfsat bra. Vi vet till exempel att de som blir antagna på betyg generellt sett klarar sig bättre än de som blir antagna genom högskoleprovet. Däremot är det långt ifrån optimalt. En av anledningarna är de senaste årens extrema betygsinflation. Ett annat är betygens generella natur, många får inte chansen till den utbildning de drömmer om för att de inte är tillräckligt bra på “allt”, oavsett hur passionerade och kunniga de är i de mest relevanta ämnena.

Bättre alternativ till betyg som antagningsmetod: Öppen intagning (finns många exempel där detta funkar bra), specialiserade intagningsprov eller arbetsprover (används redan idag på många “kreativa” utbildningar), osv.

2. Summativ och formativ information.

För detta funkar betyg utomordentligt dåligt. Elever behöver mer kontinuerlig och specifik feedback än ett A-F betyg (eller vilken annan skala som helst för den delen) en gång per termin.

Alternativ: Kontinuerliga (digitala) uppgifter och quiz på dagens ämne som ger läraren möjlighet att snabbt se kunskapsgap och addressera dem. Att eleven även själv kan se och följa sin kunskapsutveckling när resultat och mål kan lagras och visualiseras digitalt är naturligtvis en enorm möjlighet. Utan betyg hamnar också den faktiska kunskapen i fokus, incitament att t.ex. fuska försvinner.

3. Utvärdering och kontroll.

Betygsinflation samt variationer och godtycklighet i bedömningar utifrån vagt formulerade betygskriterier gör betygen olämpliga för att utvärdera kvalitet på undervisning.

Bättre alternativ: Nationella proven är redan idag ett bättre verktyg för detta, och kan stärkas genom randomiserad eler central rättning. Ju mer digitala vi blir, desto bättre dataunderlag finns för kontinuerlig utvärdering. Stickprov, kontroller, inspektioner kan naturligtvis också användas, förslagsvis inte enbart som kontroll utan för att ge konstruktiv feedback för utveckling av verksamheter.

4. Motivation.

Stress, utbrändhet, dålig mental hälsa, skolavhopp mm. är till stor del en följd av skolans tro på betyg som motivation. Motivation byggs bäst om du får använda dina starka sidor och känna att du är bra, att du klarar saker som från början var svårt. Detta görs inte i dagens skola. Dagens skola är likriktad, stelbent och nedtryckande för de unga som inte passar in i mallen. Och faktum är att allt färre passar in i mallen idag. Historiskt har det funnits ett värde för samhället i att vara “normal”. Idag, mycket tack vare internet och den digitala utvecklingen, är det de udda, kreativa, specialiserade och konstiga som är i majoritet och som tar vårt samhälle framåt. De unga kommer ditcha skolan som källa till kunskap och utveckling om inte skolan hänger med i utvecklingen. De kan hitta sin kunskap på andra ställen. Skolan blir ett fängelse.

Alternativ till betyg för motivation: Utforma skolmiljö och schema i enlighet med forskning på hur vi bäst lär oss. Det finns t.ex. stöd för olika triggers som hjälper oss komma i en så kallad “flow state”, där vi kan vara upp till 5 ggr mer produktiva. Det innefattar t.ex. att vi behöver sova ordentligt, känna ansvar och meningsfullhet i det vi gör och att få pass av 90-120 minuter ostört arbete.

Låt politiker möjliggöra förändring, och lärare förändra

Många av dessa förändringar kan inte genomföras av politiker, utan behöver arbetas fram (tillsammans med forskare) av de som är centrala i skolan: lärare och skolledare. Det politiker kan göra är att se till att lärare har tid och möjlighet att utveckla skolan, genom att t.ex. minska lärares arbetsbörda, ge tillgång till kontinuerlig fortbildning, förstatliga skolan och flytta ansvar och makt till lärare (decentralisering på riktigt), skapa regelverk som möjliggör innovation i skolmiljön och reformera skolinspektionen till en effektiv och rådgivande kontrollfunktion snarare än straffande. Rektorsutbildningen skulle rimligtvis också göras tillgänglig innan du innehar en rektorstjänst, och all mjukvara som blir krav för skolan (t.ex. digitala nationella prov) måste vara under öppen källkod.

Med en sån skola skulle jag också vilja bli lärare.

Ps. Jag skrev 80% av denna artikel för 6 månader sedan appropå något som jag inte minns, en diskussion om vad man ska göra åt fusk i skolan antar jag. Hur som är innehållet i artikeln viktigt så jag skrev klart den nu, utan appropå..